Mentalskötarens guide till galaxen.

Total Avlöning presenterar stolt Mentalskötarens guide till galaxen. Ett lexikon för studenter, villrådiga mentalskötare, allmänt vetgiriga och de som att någon anledning kan tänkas söka psykiatrisk vård. Lexikonet är i dagsläget det enda i sitt slag.

Vi börjar som det sig bör med bokstaven A. A som i apsvans, analfabet och Abilify.

Abilify: : Precis som mobiltelefoner kommer neuroleptika i generationer. Vi är nu inne på den tredje. hurivida det är någon skillnad rent effektmässigt gällandes de gamla och de nya låter jag vara osagt. Abilify prånglas ut av stora läkemedelsbolaget Bristol-Myers Squibb via en hord av läkare som alla ätit gott och druckit gott på diverse läkemdelskonvent.

Affekt :vanlig eufamism. Patienten var i affekt, det vill säga han/hon visade känslor på ett jobbigt sätt- ofta genom att vara arg.

Akineton: Läkemedel vars främsta användningsområde är i behandlingen av Parkinsons sjukdom men även mot extrapyramidala symtom vilket är stelhet och diverse annat på grund av neuroleptikabehandling. Det är med andra ord en biverkningsmedicin som ingår i arsenalen vi strösslar patienten med som om denne vore en mjukglass. Utan att konspirera borde väl läkemedelsbolagen kunna utveckla bort en uppsättning negativa biverkningar så här 2010 men just ja….. då hade man ju inte kunnat prångla ut en massa andra piller som behövs för att behandla de symtomen.

Ambivalens :Tvehågsen och vacklande, personen kan inte välja vilket gör att skötaren väljer åt denne ungefär på samma sätt som samhället väljer tidigt vad du ska bli i livet utan att liberalismen kan rädda dig fastän den påstår det via alla sina tidningar och tv-kanaler.
ambivalens är ett av de fyra A Paul Eugen Bleuler hade i kriterierna för schizofreni. Det var hans lott i livet, att lansera de fyra A:na.

amfetamin: Drogen som gett oss tjackpundare. Bränner ut skallen på dig, ger dig ticks, psykoser och ofördelaktiga mänskliga beteenden. Den drog som ger oss flest korkade människor. Tjackpundarna vägrar ofta sömn varpå man petar i dom stora mängder neuroleptika. Efter ett par dygns sovande vaknar dom hungriga, dock med ticksen kvarstående.

Antihistaminer: Numera används antihistaminer mot allergier, för i tiden gav man det till psykiskt sjuka av varierande slag med tveksamma behandlingsresultat. I och för sig kan ju allergi vara en form av psykisk sjukdom.

antisocial personlighetstörnig: personerna som eldade i skolans papperskorgar, personerna som stal din mobil, personerna som började punda i femman, personerna man nu klistrar ihop på rättspsyk. Störningen kännetecknas av en uppsättning beteenden som är outhärdliga för omvärlden.

autism: om kategorier av sjuka och funktionsnedsatta medvetet började marknadsförde sig själva hade autister sluppit. Filmen Rain Man med Tom Cruise och Dustin hoffman gjorde jobbet åt denna grupp av patienter som lider av störning i autismspektrat. Med Rain Man lärde sig världen att autister är små söta tomtar i kaki som är duktiga på matematik. Man sparade vissa detaljer från verkligheten. Det är ju så PR funkar. Can’t really blame them.

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Högern straffbeskattar industriarbetare, Anders_S skriver Motståndet mot trängselskatt minskar, L. O. K. Ejnermark skriver Centerpartiets fuskmanifest – eller osmakligt hyckleri av Maud Olofsson, Hans Norebrink skriver Utopi (s)om funkade

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Total Avlöning 3/12/09 Florance piska eller nu är han tillbaks den late fan.

Det här med altruismen. Inom vården. Vården lär oss att vi  är empatiska individer inte därför att vi formats till det, vården lär oss snarare att vi är empatiska människor därför att vården kräver det. Man formar etiken i värdegrunder och förklarar att vi prompt ska följa dessa som om de allra allra flesta inte har det ringa förnuft som  krävs för att inte kränka en gammal mumie med liggsår hur som helst.

Värdegrunder och liknande får sedan vara fundamentet och eventuella avvikelser förklaras utifrån att man inte överenstämt med dess normer, inte handlar det om ibland sinnesjuka arbetsbelastningar och det faktum att en normalt fungerande människa till slut inte pallar år efter år av heltid i den gigantiska lögn vi kallar vård. Eller i vissa fall att en människa inte kan hantera andra människor vilket som.

Att inte acceptera värdegrunder och de tysta mer dolda men ändå byggande normerna (tänk: brukarnas behov är alltid i första hand!) är att avvika och att avika är att förkasta vad som faktiskt är grunden till din anställning, det arbete du tvingas till för att tjäna uppehället.

Den vårdande människan betraktas som en ängel eller de medkännandes övermänniska. Inte som människa endast. Och som sådan ska man vara privilgierad för du får göra det du tycker om- att arbeta med människor är ett privilegie!  Vi formas in i detta redan utifrån omvårdansprogrammens trötta vårdteorier och av alla floskler kommuner och landsting kastar över oss i kurser och information.

Vi ska efterleva kvalitetsnormer, vården ska vara mätbar, det är vårt jobb men ej de andras. De som tryggt vakar över penningen i kistan och som sedan sparar in på slantarna. Vi är änglar och ska rätta oss efter standarden för dagen. Om vi inte gör det så blir det förvåning.

När landstinget valde att avveckla den lokala psykiatriska vårdavdelningen (för att spara hisnande 5 millar vilket är ingenting i landstingsekonomins allting!) valde man även en lista problem man till slut fick tillbaks genom det loskande i motvind det faktiskt var. Ett uppkommet problem blev transporterna till och från vården numera annorstädes. Vem skulle köra och när? Då detta fungerade minst sagt icke tillfredsällande så hamnade uppgiften att lösa eländet på bordet tillhörandes en projektgrupp vars förslag till slut var format av den syn på vårdarbetaren vi anses ska ha. Kommunens skötare skulle ha en biljour enligt schema under då speciellt helger, man skulle med andra ord vara bunden till arbetet under sin fritid då detta innebära att du inte kan lämna staden eller dricka sprit etc. Förslaget gick ut och vad vi ska vara till trots var det nära på en unison avversion mot förslaget. Något som förundrade en av cheferna i projektgruppen så pass att denne sa ”men jag trodde ni tyckte om erat jobb!”

Man kan enkelt undra om inte denna bild, denna färdiglagade att stoppa i micron vårdpersonal- om inte denna är gruppen människor chefen är satt att leda snarare än de riktiga, om inte den bilden är en absolut nödvändighet  att hålla ihop för den snart utbrände men villrådige vårdaren med ryggont eller för chefen som inte kan fatta varför man ofta hatar tillvaron i plasthandskar och annat. Jag undrar om inte den normen  är Florance Nightingale som rasslar med kedjorna likt spöket laban genom korridorer och fikarum och ger oss rollfördelningar vi egentligen inte kan hantera och som vi enklast skulle ge fan i att hantera.

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver SVT Debatt visar framfötterna, Jinge skriver EU-ministrarnas chans i Mellanösternkonflikten, Anders_S skriver Svensk polis och COP15, Fredrik Jönsson skriver “Fällda sverigedemokrater förtalsanmäls på nytt”

total avlöning 2/8/09 tramsar vidare.

Undertecknad är inte så lite en anhängare och utövare av trams och lek på jobbet. Därför fortsätter jag att leverera och återge sådant, både egna och andras förnöjsamheter.

Nu en från ett större tryckeri i min hemstad. Tryckeriet har cirka 200 anställda och levererar mestadels tidskrifter men även böcker.

Tidskrifter är ofta inplastade. Tillsammans med numret av låt säga en ding ding värld ligger ibland en riktigt dålig klocka eller en påse godis. Vem har sagt att man inte kan plasta in annat? Dag in och dag ut står levande människor och plastar dessa blaskor, förmodligen skittråkigt, det bullrar och larmar, rörelserna är de samma . Uttråkade och trötta av monotonin vill man leva, inte bara vara- man vill leka. Så dom plastar annat, tillsammans med tidningarna kom ett tag gammalt snus,  gamla kvitton, foton på bekanta och arbetskamrater och allra roligast var det ju när det var prenumeranters tidningar som skulle ut och man hittade kändisars namn på adresslappen! Tänk själv att få skicka med ett äppelskrutt hem till Alexander Bard eller en gammal tandborste till Linda Rosing. Förmodligen många skratt på jobbet och ännu mer troligt uppstod en tävlan inom arbetslagen- vem plastar med roligaste sakerna?

 Hur som spårade det hela ut vilket alla sådana här skojigheter för eller senare gör och en  icke namngiven kändis blev det vassaste klagomålet efter att ha fått något mindre trevligt med sitt exemplar av låt säga motorbörsen. Numera är det övervakning och kontroll som gäller. Säg det som varar.

Kött är gott, arbete är mord.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Lars Kepler och Aftonbladet, Björn Nilsson skriver Bara positivt, så vitt jag vet, Anders_S skriver Skärp strandskyddet

Total Avlöning 22/7/09 gammalt groll.

Om den gamla psykiatrin hade en permanent vilja och strategi för att omöjligöra det mellanmänskliga kan den nya åtminstone inte beskyllas för det om vi går till ritningarna, tankarna och det egentligt tilltänkta. Jag tror aldrig att det monumentala upphävandet av gränsen mellan brukare och personal hade rätt igenom godkänts men det hade synliga  livlinor för  oss som är socialister. Uppluckrandet av formen kunde spås som i järtecken, gamla tanter över kaffesump. Små händer som gräver sig mot ljuset. Någonstans. Men en omgivning och utformning vi som arbetare kunnat överta besegrade oss. Vi klarade inte de nya formerna, vi lätt de gamla låsa avdelningen igen. För vad vi finner oss i är att reproducera en härdad form av samhällsheirarki som vi annars säger oss bekämpa. Inlåsningen av andras tillhörigheter (ofta som explicita straff) styrandet av andras vardag ner till mikronivå, oviljan att ta oss an andras förslag med våran kunskap som mandat (den är sjuk, inte jag) och en genomgående tendens att sätta upp ramen för det normala icke normala. Ofta följer vi dessa regler så som i en sömnarbetandes hjärna. Vi har rutiner, riktlinjer och åter igen- kunskapen.

Det ska sägas att de olika psykiatriska sjukdomarna och funktionshindren ibland kan kräva förutsägbarhet vad beträffar konsekvenser och en styrning av vardagen för den enskildes välbefinnande och förmåga att fungera utan ångest, tvång och förlamande hinder i omgivningen. Det är dock inte vad som ska diskuteras, vad vi istället bör fokusera på är den vilja att reproducera YRKET var gång man tar ett avsteg därifrån. Yrket ska cementeras så som uppgifter, så som position och skiljelinje. Vi använder oss gärna av den sjuke som språngbräda in i arbetsuppgifter denne själv bör ta sig an. Att bara finnas där den sjuke är kan aldrig vara nog, bättre att ta över och reducera denne till ett föremål på löpande bandet.

Vi bör fokusera på att avskaffa oss själva där vi är. Upphäva gränserna så långt de är möjliga att upphäva. Ett totalt förintande av psykiatrins fragmentariserade instutionsvård.

Det börjar med brukaren som ofta varit patient. Som sådan (med den titeln) är ditt kunnande och din existens med ens reducerat och ditt svängrum inkränks fysiskt och psykiskt. Patienten bör finna sig i omvårdanssituationen för att inte vara ett besvär.

”Kan jag ta en promenad” säger den förvisso alltjämnt röstpåverkade kronikern som för dagen varit vid god vigör.

”nej, du har ingen frigång”   Svarar den alltjämt kaffefläckige skötaren och lommar iväg med vetskapen om att en prommis hade varit fint efter dag på avdelningen.

Brukaren moppar golven i köket på boendet, stora yviga ringar men en del missar.  Så fort denne är färdig kommer skötare förbi och täcker luckorna av torrt linoleumgolv. Är man sjukk missar man! Och att denne faktiskt ser skötaren är inget problem, han är sjuk i skallen med toppluva på sig inomhus och allt.

Precis som patienten/brukaren ska även vi finna oss i omvårdnadssituationen.  Vi finner oss i yrkets specialkunskaper och uppgifter och normerna är våran situations uppenbara admininistratörskomplex.

Är upphävandet av det egna yrket så som det skulle te sig i fall vi lät det hela bara löpa av sig själv så pass hotfullt att vi inte vågar eller har vi blivit offer för vårat system så till den grad att vi skulle fölora oss helt i oförutsägbarheten. Måste vi ha ramverket.

Från Konfliktportalen.se: Kristoffer Ejnermark skriver Amatörfilmer från Iran, 1915 skriver TV bortskänkes, acidtrunk skriver Vi gillar också personligt ansvar. I flera generationer., andread0ria skriver Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism, Anders_S skriver En ny SP-blogg har sett dagens ljus, Jinge skriver Utomjordingar rapporterar från Iran?

TotalAvlöning 11/6/09 Minnen som inte sviker.

Minnen som inte sviker. Som är med, som lever och som i en fond av ord jag glömt och ansikten som grynigt ser på mig från havregröten i skallen. Vad blev det av dom. Vad hände.

Läste om Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Detta är ingen bokrecension men hur som helst rullar tankarna runt och jag minns jag med. Ungarna man lirade boll med, ungarna man gick i plugget med. Drack folle med, snattade med, hängde med på gården och som man slogs med. Det sociala arvet. Barnen som blev lite som sina föräldrar, ganska ofta tyvärr.

Föräldrarna som drack och aldrig räckte till. Som arbetade på Kullagret eller Ericsson, som söp bort semestern och pengarna och ibland slog sina barn, sina fruar. Rutiga gardiner, pripps blå och brännmärken i mattan. Glada miner, glaspinnar åt alla, ta fler! Och ja minns att man skulle vara tyst- farsan sover. Sover? på eftermiddagen, det luktade skit och tobak. Och Öl.

Jag minns killen som sökte normala vuxna, han som åt hos kompisarnas föräldrar och var där utan att kompisarna var hemma. Hur han bar sin cykel 5 kilometer för att få den fixad av en vanlig, riktig vuxen.

Jag minns killen vars alkisföräldrar körde ihjäl sig och placerade i ett fosterhem där gubben söp och gav honom stryk. Jag minns hur han sedan försvann, ett spöke med nålstick i armarna.

Precis som Västerås hade sin Aseaström folkhemmets jobbare på väg från fabriken minns jag hur knegarna kom över torget från SKF i bister ström på vinternpå den tid det ännu var trafik på torget.

Jag minns gubbarna som söp i parken, han som sov på toan och var kompisens farsa. Han som dog. Som spydde och sket ner sig.

Linderborgs bok är bra. Det är den, men jag kan inte låta bli att tänka det att vissa inte har den tur Åsa hade med studier i Uppsala och ett namn på Aftonbladet. Alla hade inte den turen. Sannerligen .

Inget väder att hoppa högt över där ute. Så läs lite bloggar istället.

Från Konfliktportalen.se: salkavalka skriver MEMENTO MORI – SKOGSKYRKOGÅRDEN, samira skriver Att vinna en stark arbetarrörelse åter, Anders Einstein skriver International day of actions against house evictions and demolitions in palestine, Jinge skriver Sossarnas överdrifter om Veolias spårvagnsbygge i Jerusalem, Anders_S skriver Fascisterna i Europa backar faktiskt, Kristoffer Ejnermark skriver Forskningen om Förintelsen och dess vedersakare

Total avlöning 3/6/09 Sista skottet i den sista nacken.

Sitter på jobbet. Alla flyr, inte mig men mötet. Vi återvänder till personalmötet. Har skrivit om det förr men är tillbaks. Kaffe och bull-möte kallade någon det i en kommentar, en vikarie. Exkluderad. Får inte sitta med i den senapsgula fotöljen.

Skönt att man slipper. Alla bokade in annat, två är sjukskrivna. just idag. Jag sitter vid datorn.

För några veckor sedan skulle det diskuteras vikarier. Vi förväntades prata om hurivida våra vikarier, de ovärderliga timmisarna, var bra eller dåliga. Jag vägrade. Helt resolut. Effektivisera, vad annars. Kommunen ska spara och vikarierna ska det skäras på. vi ska  leta röd tid och de så kallade organisationen kan bara hålla sig med effektiva vikarier givetvis. Vi förväntades klargöra våra omdömen om vikarierna som de vore datorer eller kanske kaffekokare. Vilka ska ringas in och inte? Nej jag vägrar men kom sedan på att det bästa var att säga att alla var jävligt bra, fruktasnvärt bra- oersättliga och riktiga klippor att ha till hands i vilken som heslt av alla tänkbara situationer! Ja jag skulle nog ta med mig vem som helst av dom till en öde ö! Till månen eller sida vid sida mot en hord av zombies på mördarmission i en blodstänkt småstad.

Flyttade för ett tag sedan. Hade dåligt med bestick. Var uppe på chefernas kontor, tog alla teskedar och ett par smörknivar. Fniss! Att det kan vara så kul ibland med självreduktion.

<strong>Från Konfliktportalen.se:</strong> Jinge skriver <a href=’http://jinge.se/allmant/windows-7-installerad.htm’>Windows 7 installerat</a>, Kristoffer Ejnermark skriver <a href=’http://ejnermark.blogspot.com/2009/06/kina-behover-en-proletar-revolution.html’>Kina behöver en proletär revolution</a>, Anders_S skriver <a href=’http://feedproxy.google.com/~r/Svensson/~3/kuBEj5bmGkg/’>Arbetarklassen ska inte betala kapitalismens kris</a>, andread0ria skriver <a href=’http://babord.wordpress.com/2009/06/03/henning-mankell-back-in-business/’>Henning Mankell back in business</a>

Total Avlöning 22/5/09 Om att veta sin plats i stacken.

Trötta sura skötare. Kaffemagar. Långa helger. Spela Mulle. Travsystem.
Samma person har ringt 4 gånger. Fatta rätt nummer någon jävla gång. Är det så svårt?
Ja hej. Skulle jag kunna få prata med avdelningens läkare?

Nej inte idag. Han är inte här….

Jag ringde förut, har jag kommit rätt nu?

NEJ! Jag är mentalskötare…Städar toaletter och moppar golv! Jag känner inte ens läkaren- den jäveln!

Trötta skallar. Pyramiden intakt, en monolit, allt under kontroll. Människor i fysisk kuvan, den totala oredan. Ändå. i skallen.

Hur vårdas det mänskligt när allt är dött och ersättningen är  porös som torkad hundskit i handen och försvinner i kaffet och ciggarna och mjölken, bland männsikor som äter likt ankor utan att svälja för att till och med maten gjorts omänsklig och overklig när den bara kommer och försvinner om du inte är snabb. Och allt går med rutinen som kommit in genom fönstret från industrin med sin sekundsvisa måsten.

Och ändå. Lillbrorsan skrev in som arbetslös astronaut på arbetsförmedlingen. Det var kul.

<strong>Från Konfliktportalen.se:</strong> Baskien Information skriver <a href=’http://baskieninformation.wordpress.com/2009/05/23/norsk-solidaritetsrorelse-skapad-och-demokratisk-seger/’>Norsk Solidaritetsrörelse skapad och demokratisk seger!</a>, Jinge skriver <a href=’http://jinge.se/politik/falkvinge-vs-etablissemanget-1-0.htm’>Falkvinge vs. etablissemanget 1-0</a>, Anders_S skriver <a href=’http://feedproxy.google.com/~r/Svensson/~3/ykZO1XD3Vrg/’>Ken Loach ger stöd till NPA</a>, Björn Nilsson skriver <a href=’http://bjornbrum.blogspot.com/2009/05/for-den-som-inte-bestamt-sig.html’>För den som inte bestämt sig …</a>, Cvalda skriver <a href=’http://tackforingenting.blogspot.com/2009/05/trams-pa-ams.html’>TRAMS på AMS</a>, kamratwot skriver <a href=’http://domljuger.wordpress.com/2009/05/22/noff-noff/’>Nöff Nöff</a>

Total Avlöning 8/5/09 Inte ens skolmat.

Jobbcoacher. Vi börjar med arbetarens artikel på ämnet. http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20090506

Sedan faktum från närmsta bekantskapen, min yngre bror. Lära sig skriva CV. Höjden av galenskap. Till vilken nytta, man undrar. Och hans kompis, hejdlöst, fick gå till en arbetsplats för att se folk som jobbar. Tung industri, två timmars besök. Varför? Please tell. Jag undrar, ordet undrar får mig att svälla upp och explodera som gubben ätandes sig självt till döds genom orimlig expansion av egna organismen. Titta när andra jobbar, de sa så- jobbcoacherna. Det finns tre stycken i min hemstad och lägg ett par nollor bakom tre för att komma nära ungdomsarbetslösheten. Coacher som ska lära folk att söka jobb för att få nobben. Nej men tack i alla fall. Alla får påsar, alla står i kö till meninglösheter. Jobbgaranti. Vilken garanti, garanterad befolkningskontroll i alla fall. Lära sig lyda. Vi lyder oss igenom lidandet som åsamkas oss utifrån logiken i ett inte så rationellt samhälle. Medborgaren ska nu köa för sitt eget obefinnande.

Inga jobb, inga pengar, inga bostäder…. Kidsen. När tröttnar de? Och hur gör de det? Har vi lärt oss lyda till den grad att vi inte kan vägra, att vi inte kan bygga på det. Att vi står handfallna för våra egna reaktioner, de känslor som kommer utifrån vetskapen om att våran existens endast är existensen inom en annan existens- den vi kan kalla kapitalet eller whatever. Stå i kö för ingenting, inte ens skolmat.

Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver Otrohetens lockelse, Jinge skriver Skruva ner förväntningarna på Tre Kronor!, jesper skriver Ett slakt inlägg i debatten om sexköpslagen, Anders_S skriver Fildelning bättre för artister, Björn Nilsson skriver Centralbanker och inflation, H Palm skriver Bokhandel och antikvariat – samma kris, samma krig.

Total Avlöning 6/5/09 Mota Hippien i grind.

autonom kärnan har redan vädrat åsikter kring det hela som ganska mycket kunde vara mina ord. Formuleringsvariationer till trots.

Loop Troop. Jag tänker inte orda om deras musik, det finns andra som gör, har gjort  eller så. Jag tänker istället uppehålla mig vid bananplantaget Promoe som genom åren tagit med sig lopper, böngryta och mallätna kläder och sedan lyckats trycka sig in i vänsterfacket vad gäller populärmusik eller Hip-Hop om vi ska till att vara specifika. Det är lite farligt det där med vänsterfacket…. För vi ska ju inte tro att denne Mårten faktiskt är kommunist/Socialist/Anarkist whatever snarare ännu en hippie med alldeles för mycket tid i kretsar där man läser Gringo, samtalar om japanska limiterade import t-shirts och kanske kanske tar sig igenom trånga filmer tillsammans med sina medeklassvänner.

Promoe är en liberal, får positiv respons för att han vågar ta sig an hisnande ämnen såsom konsumtionskritik, veganism och annat 90-tals jävla junk. Promoe är så där lagom liberal, killen som dissar FRA på sin blogg och känner sig jävligt radikal.

Distanserad i sitt morotstorn -eller från hålet i en stenbädd möjligen- ser han världen och de tokiga människorna. Det vanliga, det folkliga. De som grillar, lyssnar på Gessle och antagligen går till sina jobb på morgonen eller tvingas iväg till meningslösheter på AF eller i en skola. Människor som är månen tur och retur bortom Genusteorier, poetry slam eller sådant som sysselsätter en väldans liten del av våran befolkning.Lyssna och kräks, Svennebanan som låten heter är en litania av förakt för stora delar av arbetarklassen.

Det är Promoes arbetarförakt som stör mig, något överjävligt, jag skulle väldigt gärna vilja veta när var hur han odlade det, var det bredvid tomaterna? Och mest av allt är jag innerligt trött på södermalmsliberaler i palestinasjal som vågar ta sig ton som inbillade radikaler.  Om Promoe vore åtminstone lite ärlig kunde han omgående ta sin vän timbuktu i hand för att söka inträde i SAP och därmed vara officiellt en Liberal, det istället för att söka utrymme som ”radikal”

Vi håller i minnet att en hippie alltid är en hippie och att världen vore så mycket bättre utan dessa, det samt att kött är gott och att arbete är mord.

Från hjärtat och mellangärdet. Total Avlöning.

PS: Läs och begrunda följande bloggar och gör kvällen lite mer innehållsrik:Från Konfliktportalen.se: autonomak skriver Klassfiendens vara eller icke vara…, jesper skriver Streck i debatten (bildningsdebatten), 1915 skriver Nyhetstips #1, Anders_S skriver Ingen borgfred – öka istället kritiken, Björn Nilsson skriver Vart tog revisionisterna vägen?, MJE skriver Stalingrad – skuggor som förföljer oss

Total Avlöning 4/4/09 Huvudet i dasstunnan.

Kanske skulle inledda med…. Ja säg det? Krumbukta mig i känslokonvulsioner över att ett femårigt förhållande och sambolevande är till ända? Yla över ett nyfunnet ungkarlsliv. Men icke. Jag lämnar det därhän men det står som förklaring till Totalens frånvarande i bloggosfären (tönt ord- numero uno)

vi går vidare i texten även om vi inte vänder blad allt för snabbt i livet. Min hemkommun har valt att spara, spara inte slösa, för att låta oss betala någon annans kris. 70 personer sägs upp (det har varslats om den siffran) Jag tror inte jag faller med men mången blöjtekniker i älderomsorgen trillar ifrån, det vet jag. Man har valt att slå igen en av kommunens skolor belägen på landet och man ska lägga ut städningen på entrepenad. Och kring det hela exploderar krevader av direkta lögner. Lokaltidningen givetvis.

Jag avskyr det lokala sosseriet, förvaltningsproffs och administratörer. Postpolitiska ärkeänglar som med röda rosor och alla ska med skitsnack fortsätter hålla människor i lokalpolitisk formalin. Ungefär som mitt känsloliv det vill säga. Sossarna står med sina skenlösningar i skuggan dock.

För den lokala mediehegemonin utgörs av katrineholmskuriren. En blaska vars existensberättigande inte står att finna bland dödsannonser, ljumma krönikor signerade direkta idioter och en refuserande insändarsida. Och kurren vill hålla det så. Det vill man. För man får människor med sig i drevet mot, mot vad? det politik kurrens parti- Folkpartiet främjar och vill driva är mångfaldigt sämre och ritningarna man står med i hand skönmålas eller snarare förskingras på egentligt fakta. Samma skräp med en viss lutning längre ner i skiten.

Så nu gnäller vi lite, inte över social situation men över skitblaskan, deras skitblaska- debattklimatet och snacket människor faktiskt köper är unket. Kurren skrev ner besparingarna (inte av mina valda anledningar) och skrev upp det faktum att man privatiserar städningen, den var bra så bra då det sparade pengar? Hur i helvete pengarna skulle sparas kan nog ingen svara på för kostnaden är ….den samma. Om man inte slutar städa lite varstans. Nej jag fattar inte. Hörde efter med en lokalpolitiker men inte kunde man svara annat än att nej det blir inga pengar att tjäna på det hela. På kurrens nätartikel skrev jag en kommentar, saklig och utan lumpna angrepp på någon just rörandes detta, en kommentar som fick ligga kvar i ungefär ett halvt dygn innan den rensades bort mellan de andra ibland direkt osakliga inläggen. Detta påvisar kurrens korkade och cyniska journalistik ( ingen tros förstå ändå)  och bekräftar vad vi måste veta- att lokaltidningar alltid har något i stjärten från partihåll. I dessa spartider blir saken allt mer relevant eftersom den förståndshandikappad makten signerad  av media faktiskt saluför de metoder de så kallat folkvalda valt till förmån för kapitalet och till nackdel för oss som inte får vad vi behöver i form av allt vi måste kräva, skola, omsorg etc.

Agera. Hur agerar man i tider av liberal hybris, hur driver man bort sossarna från kontoren och ut för att ta ansvar. Hur agerar vi för att driva bortom och från deras premisser och deras demokrati , deras demokrati eller demokratin som sådan är alltjämnt deras ramverk utifrån vi förväntas agera som medborgare men vi ska väl promt agera inte som sådana utan som människor med behov och begär

Om ämnet skrev Kim müller bra i följande länk läser ni om det http://kimmuller.wordpress.com/2009/04/23/motstand-mot-nedskarningar-lonar-sig/

Som bonus får ni en bil på en Trattminörspindel, träffar ni en så är den femfaldigt så farlig i relation till den inte så lite upphausade Svininfluensan. Om trattminörspindeln blev luftburen och lämnade Sydneys förorter så önskar jag att den kommer i moln över våra så kallat folkvalda. Just idag är jag på det humöret.

Och så läser ni följande bloggar innan middagen. Punkt slut.

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Det hypnotiserade partiet?, kvinnopolitisktforum skriver 1a maj-tal: Vi vägrar betala er kris!, andread0ria skriver Arton tusen jesusfreaks, Marlene Olsson skriver Höger & vänster…är en fattig hungrig, är en rik mätt?, salkavalka skriver GÄVLEBESÖK OCH FÖRSTA MAJ I STOCKHOLM, slutstadium skriver Hitta rätt